Steen Feldinger

Utbildat på Syddansk Universitet i Danmark 1999.

Efter utbildningen ett års AT-tjänst i Danmark och sedan ett vikariat i Norge.

2002 tog jag över Thomas Wrens praktik i Jönköping.

Thomas Wren

Efter examen från Logan College of Chiropractic i St. Louis, Missouri USA 1977, flyttade jag och min familj till Sverige. Jag jobbade först 2 år i Stockholm och därefter öppnade jag egen praktik i Jönköping.

Praktiken drev jag framgångsrikt under 25 år. Under dessa år hade jag även förmånen att agera som mentor åt flera AT-kiropraktorer. Jag var under flera år officiell kiropraktor åt HV71:s ishockeylag i elitserien.

2002 sålde jag Jönköpingspraktiken till kiropraktor Steen Feldinger, med jag har fortsatt delvis att arbeta där, samtidigt som jag under flera år hade en praktik i Göteborg.

Jag är speciellt intresserad av hur kiropraktik kan påverka nervsystemets kontroll av kroppens balans och musklernas samspel och har en vidareutbildning i neurologi på mer än 400 timmar.

Första besöket

Vid första besöket finns det självklart ingen journal på dig, kiropraktorn vet överhuvudtaget inte särskilt mycket om dig och dina problem. Första steget är därför att få veta lite mer om dig och dina bekymmer.

När vi påbörjar en journal, blir det en mängd frågor. Inte för att vi är särskilt nyfikna, men för att få veta praktiska detaljer som adress, personnummer och dylikt, samt för att redan då få en uppfattning om vad som är grunden till ditt problem.

Hur länge har du känt av problemet? Hände något speciellt när det började? Var gör det ont, och hur? Hur känns det när du sitter, ligger, stiger ur bilen?

Också ditt förflutna har ett visst intresse. Har du haft/har några allvarliga sjukdomar, har du brutit några ben i kroppen, äter du någon medicin mm?

Självklart har vi, som alla andra inom vården, tystnadsplikt.

Från 1 januari 2011 föras journalen på dator.

Efter detta första samtal har vi som oftast en uppfattning om vad som orsakar ditt problem, men självklart är det nödvändigt med en närmare undersökning för att få det bekräftat.

Undersökningen

Vid undersökningen använder kiropraktorn först och främst sina händer och sina ögon. För att kunna göra en ordentlig undersökning blir det då nödvändigt att ta av sig en del av kläderna - tröjan och skjortan, ibland också byxorna och strumporna.

Det är inte första gången, som vi ser en person i underkläder. Tatueringar, piercingar, ärr, födelsemärken, urtvättade kalsonger, svettiga fötter - inget nytt under solen.

En mycket viktig del är att få känna på det område där problemet finns. Vanligast är att vi träffar personer med någon typ av ryggbesvär eller med bekymmer som är relaterade till ryggen. Därför blir det oftast delar av eller hela ryggen, som vi känner på, men också axlar, armbågar, handleder, höfter, knän och anklar kan bli aktuellt att känna på.

Undersökningen

Även om vi har övat upp känslan i fingrarna och händerna, är det inte allt, som kan kännas. Vi använder därför också olika typer av prover och tester. Självklart beror det på problemet, vilka och hur många tester, som är nödvändiga.

Ibland kan det vara nödvändigt med tester, som inte används lika ofta.

Beroende på sjukhistorien och eventuell misstanke om t ex fraktur, allvarligt slitage eller sjukdomar, kan det även bli nödvändigt med en röntgenundersökning. Som tur är, är det oftast inte nödvändigt.

Under utbildningen lär sig kiropraktorn att ta och avläsa/tolka röntgenbilder samt ställa en eventuell diagnos utifrån dessa. I motsats till t ex Danmark och Norge, har en kiropraktor i Sverige inte tillstånd att ta röntgenbilder själv.

Diagnos och information

När undersökningen är genomförd, drar kiropraktorn sina slutsatser utifrån resultaten av undersökningen och ställer en diagnos.

Oftast är det inget livshotande, som ligger bakom problemet. Likväl kan det ofta ha stor betydelse för vardagen och den dagliga funktionen, båda hemma och på jobbet.

De flesta rön visar, att det i upp till 80 % av fallen inte är möjligt att ställa en specifik diagnos av problemet. T ex är huvudvärk (cephalgi) en ospecificerad diagnos, eftersom den inte ger någon förklaring på problemet, medan ett brutet lårben (fractura ossis femoris) är en specificerad diagnos. Att diagnosen är ospecificerad betyder dock inte, att det inte går att göra något åt problemet. T ex vet läkaren oftast inte specifikt, vilken bakterie det är, som ger lunginflammation, men kan ändå oftast bota den med penicillin.

Även om diagnosen är specifik eller inte tycker vi att det är viktigt, att ge en ordentlig förklaring på vad undersökningen visar, och ställa en så specifik diagnos som möjligt, därefter förklara, vad vi anser som orsaken till problemet och vad som kan göras åt det.

Tyvärr är kiropraktorer inte mirakelmakare heller. Ofta kan behandlingen ge snabb bättring av problemen, men beroende på faktorer som t ex problemets varaktighet, fysisk belastning avseende arbete och fritid, slitage och eventuella sjukdomar, kan det ibland bli nödvändigt med en långvarig behandling, för att förbättra eller bota problemen. Det är inte heller alla problem, som går att bota med kiropraktisk behandling. Då kan det vara nödvändigt med en annan behandling och tyvärr måste vi ibland erkänna, att ett problem är obotligt.

De vanligaste orsakerna till problemen

Oftast är den grundläggande orsaken till problemen någon form av fel eller överbelastning av rörelseapparaten, det vill säga det komplicerade systemet av skelett, leder och muskler mm.

Är det en akut, enskild överbelastning, är det som oftast det som i folkmun benämns ryggskott eller nackspärr, beroende på det drabbade området. En överbelastning som uppstått gradvis, beroende på flera olika anledningar finns det visst inget ord för i folkmun.

En överbelastning behöver inte bara bero på ett enskilt tungt lyft, utan kan även bero på monotona rörelser med mindre belastning eller statisk belastning som t ex när man har legat snett i soffan och tittat på TV. Ibland kan det vara svårt att peka på en enskild orsak, utan det är en kombination av många påfrestningar under längre tid.

Oavsett om det är ett akut eller långvarigt fel, eller överbelastning av ett område, t ex nacken, är det vanligaste symptomet ömhet eller smärta. Dessutom märks det oftast en viss nedsatt rörlighet. Ibland kan det även vara olika utstrålande symptom som t ex ömhet kring axlarna, huvudvärk eller domningar i fingrarna.

Symptomen beror oftast på en kombination av tre faktorer, som var för sig kan ha olika stor betydelse:

Det uppstår någon grad av stelhet i ett eller flera av lederna i området.

Tätt förknippat med detta är att musklerna i området spänns och blir uttröttade.

Det blir någon grad av det, som benämns inflammation, det vill säga irritation och svullnad, i området.