Ympning av baljväxter med Rhizobiumbakterier

Vid odling av en för platsen ny baljväxt är det alltid säkrast att före sådd ympa fröna med rätt Rhizobiumkultur. Detta försäkrar god kvävefixering och hög skörd. Naturligt är populationerna av bakterier ofta för låga i marken. Viktigt att känna till är att det är olika arter av Rhizobiumbakterier som bildar symbios med sina specifika baljväxter. Den bakterierart som krävs för att få kvävefixering hos klöver fungerar således inte ihop med exempelvis lusern.

Om kvävefixering

Kvävefixering är benämningen på den process som sker då kvävgas, N2, reduceras till ammonium, NH4+ (Raven m.fl. 2005). De enda organismer som kan utföra processen, förutom människan, är vissa typer av bakterier. Fixeringen av kvävgas ingår i kvävets kretslopp och har en mycket stor biologisk betydelse, eftersom detta är det huvudsakliga sätt på vilket kväve återförs till marken. Betydligt mindre mängder tillförs genom nederbörd och vittring av mineral. Alla levande organismer har behov av kväve eftersom det ingår i aminosyror som är byggstenar till proteiner. Den största kvävereservoaren på jorden är atmosfären, som till omkring 78 procent utgörs av kvävgas. De flesta organismer kan dock inte tillgodogöra sig kvävet i gasform, utan är beroende av de ammonium- och nitratjoner som finns i marken. Förekomsten av dessa joner är begränsad, och brist på tillgänglig kväve är ofta den största begränsande faktorn för tillväxt hos växter. Kväve förs kontinuerligt bort från marken främst genom denitrifikation (mikroorganismer reducerar nitrat till kväveoxid och kvävgas), men även i och med skörd och läckage via dräneringsvatten. Om det inte ständigt återfördes skulle tillgången sina och omöjliggöra liv.